... du är Piteås stolthet! Magdalena Pajala heter svenska mästarinnan i längdskidåkning sprint, hon kommer från Piteå och tävlar för klubben Piteå Elit.

När starten gick på damernas final trodde nog ingen att Magdalena Pajala skulle spurta in som segrare och vinna SM-guld i sprint. Efter den tunga delen av banan var det fyra tjejer som uppradade på ett led kom in glidandes in på stadion, i täten låg Charlotte Kalla och strax där bakom låg hemma hoppet Magdalena Pajala. I sista kurvan innan det tunga upploppet är det tajt, men alla tar sig runt utan någon incident. Väl inne på upploppet är det Magda och Charlotte som tar varsitt spår bredvid varandra och stakar frenetiskt för att vara den första som korsar mållinjen. Publiken på läktaren vrålar och med storkraft tar sig Magda sakta om Charlotte och blir den som passerar mållinjen först av dom alla. Ett SM-guld stod klart för henne, ett seger skrik var inte långt borta och som hon själv sa i direktsänd tv "CRAZY BANANAS"

På bild ser ni(överst):
Marcus Hellner
Marcus Hellner & Emil Jönsson
Emil Jönsson
Daniel Rickardsson & Anders Södergren

Jag hade lovat att berätta om den små roliga händelsen vid målgång för herrarna:
Med flåset i halsen smyger jag lite diskret in under staketet och hamnar på sidan om där pressen står. Det är flera fotografer från olika tidningar som har radat upp sig framför målgång för att fånga vinnaren Marcus Hellner på bild. Jag tittar först och främst på deras kameror och till min glädje håller dom flesta en eller till och med två Nikon kameror i händerna och det är inga dåliga kameror. Nikon D300 var den billigaste modellen jag såg och det dyraste var nog D3 som de flesta hade och där stod jag med min lilla D60. Under torsdagen var det många skolklasser som hade tagit sig till Vallsberget för att se SM-tävlingarna och till min förvåning är det två ungdomar som har kommit in till detta område där pressen står. När det inte är länge kvar tills att vinnaren ska komma i mål säger jag till de två ungdomarna "Visst flyttar ni på er om pressen behöver plats?" och min tanke var förståss inte att jag skulle gå och ställa mig där, jag hade tänkt stå lite så där bakom och på sidan om för att inte vara i vägen för de riktiga fotograferna. När jag ställer den frågan till de två som står där så vänder sig en av fotograferna om mot mig och säger "Men du ska ju också ha plats, du är ju också 'press'" och just i den sekunden som han sa det skulle ni ha sett mitt ansiktsuttryck. Från först en förvånad min till ett stort leende över mina läppar, oj så glad jag blev. Självklart tassade jag fram och ställde mig bredvid fotografen för att själv också kunna fånga Marcus målgång.