Pallen efter 3.75km klassiskt. Etta Stina Nilsson, tvåa Jag och trea Julia Svan.  Fotograf: Simon Sveder

I helgen är det cup-avslutning här hemma i Piteå. Tävlingarna började igår med en klassisk prolog på 3,75km som slutade med en andra plats för mig. Om det då hade varit så att Stina varit ännu lite till framför mig kanske jag inte varit så besviken, men 0,2 sekunder! Varför? Tänk om jag gjort en bättre fällning, tänk om... tänk om... tänk om... Okej, hon var bättre, 0,2 sekunder bättre. Loppet i sig kändes faktiskt bra med tanke på att jag på morgonen hade en sådan fruktansvärd huvudvärk och spydde en del också. Var då nästan helt säker på att jag inte skulle kunna starta, men efter några timmars extra sömn så kunde jag ändå ställa mig på startlinjen på eftermiddagen.

Imorgon är det avgörandet i cupen, alla vi tre (Jag, Julia Svan och Stina Nilsson) har chans på totalseger i cupen så det kommer att bli en riktigt tuff kamp med tanke på att vi alla startar inom en 4 sekunders marginal. Det är jaktstart i fristil på distansen 10km. Jag ser framemot morgondagen och hoppas jag slipper möta väggen som jag åkte rak in i på dubbeljakten under JSM i Boden. Så imorgon vill jag att alla runt om i Piteå tar sig till Vallsberget och hejar fram mig, det kan behövas i denna tuffa kamp.

Bild 1: Simon Sveder  Bild 2: Norrbottens kurien  Bild 3: Piteå Tidningen


Min JSM debut kunde inte ha slutat på ett bättre sätt, igår vann jag distansloppet över 5km i klassisk stil. Innan loppet var jag otroligt nervös, jag ville så mycket och visste att jag kunde efter vinterns framgångar. Att det skulle bli seger hade jag givetvis hoppats på, men inget är klar innan alla åkare har passerat mållinjen.

Startade sist i min klass, så under hela loppet fick jag tider på hur jag låg till mot de andra åkarna. Fick positiva tider nästan hela varvet runt och mot slutet växte avståndet till dom andra efter varje uppförsbacke. I mål blev min segermarginal till tvåan hela 25 sekunder. Kan inte vara annat än nöjd, även om jag kände att jag hade ganska dåligt glid idag dock riktigt stabilt fäste. Det gick halv segt på platten, men i backarna kunde jag verkligen trycka på och det räckte ju hela vägen. Positiv överraskning måste jag säga var att Sara Nordstrand som går på samma gymnasium som mig i Sollefteå blev två i varan klass och i D19-20 blev det en trippel för Sollefteå skidgymnasium med Marika Sundin i spetsen.

Idag fortsatte JSM tävlingarna med sprint i fristil, för min del blev det en fjärdeplats efter en riktigt hårt spurtstrid mot Julia Svan som blev trea och Jonna Sundling som blev tvåa. Åt segraren Stina Nilsson fanns inget att göra åt även om vi plockade en del på upploppet. Även i prologen blev jag fyra, men kände mig riktigt seg. Men under finalerna vaknade jag till liv, speciellt i semin där vi till och med hade snabbare tid än i A-finalen.

Fotograf: Peter Kastelic

Torsdag den 17 februari så gick den tredje och sista individuella tävlingen i ungdoms OS. Under dom tidigare tävlingsdagarna hade jag lyckats ta två medaljer, ett guld och ett silver. Denna dag blev det ett brons.

Loppet kanske inte riktigt vad jag hade tänkt mig, men inte alls någon besvikelse. Var otroligt laddad på startlinjen för att ta en tredje medalj, var nästan lite väl laddad. Första varvet på 2,5km banan gick riktigt bra höll ett riktigt högt tempo och ledde vid varvningen med 1,7 sekunder före norskan Hilde Landheim, men andra varvet blev något helt annat. Fick verkligen kämpa mig runt den relativt tunga banan, jag fick kämpa med stumma ben. Tog mig i alla fall i mål som tvåa 18 sekunder efter Hilde, men bara 29,4 sekunder efter att jag krossat mållinjen blir jag nerpetad till tredje plats av slovenskan Lea Einfalt som startade 30 sekunder efter mig. Min första tanke var "Nej, nej, nej! Inte bara 0,6 sekunder" och jag tänkte det inte bara utan ropade det även rakt ut. Men efter att ha fått komma tillbaka till hotellet coh tänka igenom min insatts under vecka så är jag givetvis otroligt nöjd, även om det bara var 0,6 sekunder.

Dagen där på gick stafetterna som även fick avsluta tävlingsdagarna nere i Liberec. I Sveriges lag hade vi sjukdom som spökade, så på sista sträckan fick skidskytten Emma Westerlund rycka in som reserv för Stina Nilsson. På första sträckan som var klassisk gjorde Håkan Emilsson en tapper insatts och växlade som femma 18 sekunder efter täten. Jag fick ett perfekt utgångsläge för att jaga och jaga var det jag verkligen gjorde. Visst kändes det att man tävlat tre tävlingar innan den här dagen, men försökte åka stort, avslappnat och utnyttja min teknik och det fungerade väldigt bra. Var i fatt ryskan som ryckt åt sig en ledning mot dom andra lagen i slutet av andra varvet och fick även en liten lucka innan växling, kunde alltså skicka iväg Rasmus Hörnfeldt på tredje sträckan i ledning strax före Ryssland. När Rasmus åkt sin sträcka otroligt bra så låg Sverige bra med i tätstriden, men på sista sträckan tappade vi alldeles för mycket för att kunna vara med och slåss om någon medalj. Tycker ändå att Emma gjorde det bra, att bara få veta dagen innan att man ska få åka i längdstafetten var som en chock för henne.

Nu laddar jag inför JSM som går i Boden till veckan, mer om det i bloggen då.

Fotograf av bilderna från loppen: Petr Kožíšek   Fotograf av pallen: Anders Byström

Tiden går fort, nu är det hela två veckor sedan jag var nere i Liberec på ungdoms-OS. Jag har redan berättat om den stora dagen då jag vann mitt guld, nu hade jag tänkt att berätta om hur det fortsatte dagarna därpå för det slutade inte vid ett guld.

Det var tisdag och dagen efter mitt första OS-guld, som sprinten i den klassiska stilen skulle avgöras. Innan start var min målsättning att ge allt för att ta mig till en A-final, men redan efter prologen höjdes dessa mål. Prologen kunde jag ta hem 0,3 sekunder före Stina Nilsson, alltså dubbelt svenskt redan i prologen. Jag hade verkligen inte räknat med att vinna, men det gjorde mig ännu mer ivrig på att ta en till medalj efter måndagens guld. Fick även åka med startnummer ett i finalerna, för att att jag vann kvalet. 

Eftersom att jag och Stina var etta och tvåa i kvalet så skulle inte vi behövas mötas innan den avgörande finalen. Våra kvart- och semifinaler kunde vi ganska lätt ta hem segrarna i, men när vi väl stod på startlinjen i A-finalen visst jag att det skulle bli en tuff fajt. Redan från start tog Stina greppet om tävling, men sin blixtsnabba reaktionsförmåga och starka stakning. Uppför första backen kunde jag utmana henne, men efter en dåligt tagen kurva av mig i utförslöpan kunde jag se guldet fara  iväg i en flygande fart med Stina. Det skulle bli en kamp mellan mig och en norska om vem som skulle ta hem silvermedaljen, men ganska snabbt var den kampen avgjord eftersom att norskan olyckligt fällde i sig i en tajt kurva. I den sista slakmotan in mot upploppet gav jag allt för att kunna utmana Stina i en spurt, men nådde aldrig riktigt fram. Som syns på bilden ovan var jag ett par meter bakom henne, men ännu längre ner var det till Österrikiskan som blev trea. Dubbelt svenskt blev det, nästan lika roligt som att vinna guld!