Stina Nilsson, Jonna Sundling, Sofia Henriksson och Evelina Settlin. JVM-silver i stafett.

Vilken känsla, nu har jag fått/vunnit min livs första JVM-medalj. När det inte blev någon individuell medalj för mig denna gång så fick jag ändå tillslut med mig en medalj hem. Jag och dom tre andra tjejerna åkte starkt i gårdagens stafett och som belöning blev det ett JVM-silver.

Igår var sista dagen på mästerskapet i Turkiet och Erzurum och det var då som stafetterna skulle avgöras. Vi ställde upp med ett starkt lag och på startlinjen var det Evelina som stod. Hon körde vår första sträcka i klassisk stil och gjorde ett enastående jobb, hon växlade över till mig i ledning 3 sekunder före Ryssland. Jag som också åkte en klassisk sträcka fick alltså gå ut i ledning jagad av Ryssland JVM mästarinna från det klassiska distansloppet. Försökte att inte tänka allt för mycket på henne, utan fokuserade på mitt lopp, men när den tuffa stigningen började gick hon ut bredvid mig och ökade tempot. Innan dom 3,3 kilometrarna var avverkade så hade jag fått släppa en lucka på 3 sekunder. Jonna fick alltså gå ut som tvåa och höll den placeringen ända in till växling, dock var hon ordentligt jagad av Sloveniens Lea Einfalt. Stina som avslutade för oss gick ut 15 sekunder bakom Ryssland och 5 sekunder före Slovenien. Åt Rysslands Elena Soboleva fanns inte mycket att göra åt, utan vilken valör det skulle bli på medaljen, silver eller brons, skulle avgöras i en spurt. Jag kände mig trygg att vi hade satt Stina på det jobbet med tanke på vilken otrolig snabbhet hon har och visst gjorde hon det bra, efter en otrolig fällning så åkte hon hem vårt JVM-silver i stafett.

Fotograf: Johanna Ojala

Nu har jag efter en dygns resande landat i Sollefteå igen. Det känns otroligt skönt att få vara hemma i sin egen lägenhet och framför allt att få krypa ner i sin egen säng. Inte kommer jag heller sakna den turkiska maten, det ska bli så gott att få äta svensk-mat. Det har varit en otrolig resa som jag sent kommer att glömma, först en vecka i vackra Seiser Alm och sedan en framgångsrik vecka i Erzurum, kunde det ha blivit så mycket bättre? (Förutom missen av medaljen på 1,3 sekunder) Nej, jag tror inte det. Jag kommer sova bra i natt, gonatt!