Det blev en rykande bra dag för dom norska juniorerna här i Otepää. Fyra medaljer tog norge hem, två guld, ett silver och ett brons. I min klass, damklassen slog norskorna på stort och tog hem de fyra första platserna med Ragnhild Haga i spetsen. Vi svenskor låg lite längre ner i listan, Johanna Meyer var bäst av oss på en 26:e plats 3 sekunder före mig. Jag tycker inte vi ska vara missnöjd, vi får tänka på att vi är ett ungt juniorlag, att 3 av oss som är uttagna är egentligen lite för unga(födda 93-94). Norskorna som var i täten är alla födda 1991. Jag, Madeleine och Stina har ju två respektive tre år kvar i juniorklassen.

Mitt lopp i ord. Innan start var jag så otroligt nervös, men jag såg fram emot att göra mitt premiärlopp i den svenska tävlingsdräkten. Kastade en blick upp på läktaren innan jag gled fram till startlinjen och där stod mamma och viftade med den svenska flaggan. Så med ett leende på läpparna ställde jag med på start. Första varvet på 2,5km banan var faktiskt riktigt roligt att åka, det var ett sådant tryck på på sidan om spåret som man inte får uppleva hemma i norrbotten på små tävlingarna. Andra varvet var mer en kamp mot mjölksyran som genom syrade hela kroppen. I mål kom jag i alla fall och en 29:e plats blev det i slutändan. Är rätt så nöjd med loppet, visst hade jag hoppats på mer, men jag är inte missnöjd.

Nu laddar jag om för dubbeljakten som går på söndag. Distansen startar med 5km klassisk åkning och sedan 5km skate. Det kommer bli två varv på två olika banor, en klassisk bana och en skate bana (samma som igår). Redan imorgon går nästa junior-lopp, då är det klassisk sprint som inte jag kommer delta i. Kommer stå på sidan om spåret och heja fram mina lagkamrater.

Fotograf: Matilda Holmvist

För snart två månader sedan var jag på besök hos Matilda, en hel dag med bara fotografering. Vi hade det i alla fall jätte roligt, skrattade och svamlade mycket. Givetvis fotograferad vi allra mest, både hennes lille bror och varandra. Här ovan ser ni en bild Matilda fotograferad av mig, jag gillar den, jag se så fokuserad ut.

Att jag inte har varit aktiv har ni säkert laggt märke till, men jag har faktiskt en bra ursäkt till det. Att skolan har dragit igång är en liten del av ursäkten, det mest hänger på att jag har flyttat till Sollefteå och nu går jag Skidgymnasiet här. Visst längtar jag hem mycket just nu, snart har jag varit här i tre veckor utan att ha kommit mig hem eller att någon hem ifrån har hälsat på mig, men som tur är så ska jag fara hem nu till helgen. Längtar fruktansvärt mycket, speciellt efter min pojkvän. Men i övrigt så trivs jag mycket bra här nere i Sollefteå, har många trevliga människor runt mig. Jag har redan lärt känna många nya ansikten.

Tänkte att det kanske är mer än en person som undrar därför svarar jag här.

Hur mycket tränar du i veckan nu för tiden?
Följer nu ett träningsprogram som jag fått från Skidgymnasiet som jag ska börja på till hösten. Det programmet är uppdelat i perioder, varje period är fyra veckor. Under den period som jag nu gjort och som avslutades idag har jag tränat ca35h och det var planerat ca31h. Träningsmängden kommer att öka mer och mer, under nästa period är det planerat 34h och det menas med att jag minst ska träna så mycket, sedan blir det ofta lite mer.

Sedan tror jag också någon tidigare har frågat efter vad jag tränar under sommartid.
Jag tränar mycket löpning, rullskidor, stavgång(i slalombackar), cykel m.m. Vad jag än gör så kör jag både intervallpass och distanspass.

Är det något mer Du undrar?

Har skrivit ett inlägg tidigare om skidåkningen. Läs mer HÄR.
Träningsdosen har visserligen ökat sedan dess, men annars är det mesta samma som nu.

Ett självporträtt fotograferat i en hemmabyggd studio i våran källare

Fotograf: Rebecka Lindvall
Modell: Sofia Henriksson (jag)  Utrustning: Nikon D60, Nikkor 18-135mm f/3,5-5,6

Över en vecka sedan jag sist skrev ett inlägg här på bloggen, men jag har helt enkelt varit helt omotiverad till att både skriva och fotografera. Men något som verkligen har piggat upp mig var Folksam Cup Riksfinal som i helgen gick i Örnsköldsvik. De flesta vet bara vad USM är, att det är ett svensktmästerskap, men nästan ingen vet att Folksam Cup Riksfinal är minst lika stort. Det som är skillnaden är att på USM tävlar man för sin klubb och på Folksam tävlar man för sitt län.

För att få fara iväg på Folksam Cup Riksfinal måste man vara en av de fyra bästa i sin åldersgrupp i sitt län. Det är åldersgrupperna HD(Herrar/Damer)15-16 som det handlar om, så vi var alltså 16 ungdomar som var i väg på riksfinal som gick i Örnsköldsvik.

Resultaten denna helg blev över förväntat, en vinst för mig i den individuella tävlingen där man först åkte en prolog och sedan en jaktstart utifrån tiderna på prologen. Självklart är detta jätte stort för mig, att först få vinna USM och sedan Folksam Cup Riksfinal, det är det största man kan vinna som 16-åring inom längdskidor. Och helgen blev bara bättre, en andra plats i stafetten(0,3 sek efter vinnarlaget) och sedan att Norrbotten blev det bästa distriktet i landet gjorde denna helg helt oslagbar! Norrbotten hade tidigare inte vunnit distriktskampen, som det heter, på många år.

Var ska jag börja? Jag har inte skrivit i bloggen på över en vecka och jag skulle vilja säga att det är riktigt krisläge då, men som tur var så har jag Matilda som har gjort ett härligt inlägg här på bloggen medan jag varit borta. Måste säga tack med stora bokstäver till henne!

Och varför har då inte jag varit inne här på bloggen? Ja, det undrar säker en del av er och då ska jag ge er en liten förklaring. Förra veckan på onsdags morgonen satte jag mig i bilen på väg ner mot Borlänge, det är så att USM på längdskidor har hållits där i helgen (19-21/2). Mina förväntningar på mig själv var de högsta, alltså att vinna eftersom att jag vann ifjol, men det som var skillnaden i år var att vi nu åkte 7,5km klassisk stil och ifjol åkte vi 5km fri-stil(skate). Men eftersom att jag själv känner mig säkrare i den klassiska stilen så hade jag lagt pressen på mig själv. Jag visste innan att jag hade chans att vinna och att det kunde bli hårt motstånd.

Och så kom fredagen den 19 februari, den dagen då jag skulle vinna mitt andra USM-guld. Vid varvningen efter 3,75km hör jag speakern säga att jag leder med 1min & 7sek och då sa jag till mig själv "Det här är min dag!" Men alla hade inte passerad varvningen vid det laget, bakom mig startade Jonna Sundling som i slut ändan skulle åka till sig en silver medalj. Jag kände mig stark under nästan hela loppet, men på det andra och sista varvet började mjölksyran komma. Jag var väldigt trött uppför den sista långa uppförsbacken, men det höll ända in i mål. När jag korsar mållinjen är jag ny ledare vid mål och speakern säger att han tror att min tid kommer att stå sig ända till sista tjej passerat mållinjen och det gjorde den. När Jonna kommer in som silvermedaljör så är min segermarginal 1min & 11 sek, Jonna hade varit 40sek efter mig vid varvning. Jag blev så glad över vinsten att tårarna nästan trängde sig fram i ögonen!

Framgångarna för mig fortsatte även på lördagen(20 februari och min 16-års dag) efter tredje bästa tid i sprint prologen så vann jag både min Kvartsfinal och Semifinal. I A-finalen fick jag se mig besegrad av Moa Wikberg efter en traslig start för min del, men nöjd med silvret var jag ändå. Sverige Tvåa i sprint längdskidor är väl inte dåligt? Jag är i alla fall jätte nöjd med mina prestationer och framför allt fredagens guld!


Från vänster: Jonna Sundling, Sofia Henriksson(jag) & Linnéa Björn

Fotograf: Julia Jonsson
Modell: Sofia Henriksson (jag)  Utrustning: Nikon D60, Nikkor AF-S 50/1.4 G

Fotograf: Jennifer Bergström & Rebecka Lindvall
Modell: Sofia Henriksson (jag)  Utrustning: Nikon D60, Nikkor AF-S 50/1.4 G + reflexskärm silver

Ni som följer min blogg dagligen borde ha lagt märke till att dom inlägg som kommer upp här på bloggen kommer oftast upp lite senare på kvällarna. Detta beror på först och främst på att jag förståss går skola på dagtid, men sedan när jag kommer hem från skolan har jag ofta/alltid läxa att göra. Jag måste nämligen göra läxorna så fort jag kommer hem för direkt efter middagen så är det träning och efter den så brukar jag sätta mig ner och skriva ett inlägg eller två här på bloggen. Jag hoppas ni är nöjda med den uppdatering som blir, för mer hinner jag inte med :-)

Här nere ser ni mig på bild för ovanlighetens skull. Testade att fotografera i spegeln när jag hade fått hem min första vinst i en fototävling, en Pop-up flash diffusor.

Fotograf: Matilda Holmqvist
Modell: Sofia Henriksson (jag)  Utrustning: Nikon D200, Nikkor AF-S 50/1.4 G

... är skidåkningen till största del. Det finns alltid runt om kring mig och det går inte en dag utan träning eller planering inför träning. Många undrar säkert då hur mycket tränar per vecka? Jag tränar ungefär 7 timmar i veckan (ca 5 dagar), sedan kan det såklart bli mindre en vecka och mer en annan. All träning är effektiv träning, alltså all tid man står och pratar räknas för det mesta bort. Som mest har jag tränat ungefär 10 timmar och 45 minuter på en vecka, så mycket blir det endast när jag är i väg på läger och liknande.

En ganska rolig sak är på hösten några veckor före snön kommer, brukar folk fråga mig "Har du nu börjat med träningen?", själv skulle jag vilja skratta. Börjat med träningen? Tjaa, jag började någon gång i mitten av maj, så ja, jag har börjat med träningen. Men det är klart att det inte är så lätt att veta för en som inte riktigt hänger med hur mycket tid man måste lägga ner för att hålla sig högt upp i resultatlistorna. Nu när säsongen har satt igång så blir det 1-2 tävlingar per helg, men nu i början har det varit lite trögt. Många tävlingar har blivit inställda antingen pga snöbrist eller kyla.

Det bästa med sporten är nog alla nya kompisar jag har träffat, om jag aldrig hade åkt skidor så hade jag inte känt dom. Sedan är ju träningen i sig väldigt roligt och läger är nog roligast, det är ju då man kan umgås med alla. Tävlingar är en annan sysselsättning som tar stor del av helgerna, då får man visa hur bra man är efter all träning och man träffar även alla kompisar igen som man inte träffar så ofta.

Låter inte allt detta ganska roligt? Vissa gånger är det jätte jobbigt att ta sig ut och träna, men man är så nöjd när man har gjort det. Som ni kanske redan har räknat ut så tar denna sport nästan all min fritid, men det är värt det till var enda öre. Både för att träffa nya kompisar och kroppen mår bra av det. Jag hoppas i framtiden att ni ska få se mig i landslaget och kunna följa mig på TV, men det är en dröm som jag måste kämpa hårt för att nå. Nu till hösten börjar jag skidgymnasium och där hoppas jag på att kunna utvecklas ännu mer.

Fotograf: Robert Granström, Västerbottens folkblad

Fotograf: Carolina Henriksson  Redigering: Sofia H(jag)
Modell: Sofia Henriksson(jag)  Utrustning: Nikon D60 + batterigrepp, Nikkor AF-S 50/1.4 G