Älskad, saknad och kommer aldrig att glömmas
Idag har våran älskade hund Vilma vandrat upp i hundhimlen. I drygt 11år har hon levt med oss här nere på jorden, men nu har hon lämnat en tomhet i oss alla.
Jag kommer så väl ihåg sommaren 2000 då Vilma som en liten yvig vorsteh-valp kom rusandes över kusinernas gård när mamma och pappa just kommit hem från Åsarna där hon är född hos skidlegendaren Tomas Wassberg. Från den dagen har jag fått många vackra minnen med den här hunden, hon har varit en glädjespridare för oss alla. Det viktigaste i hennes liv har nog ändå varit jakten och vi får inte glömma maten. Nu får hon jaga i dom sälla jaktmarkerna där det alltid är bra fågelår och perfekt jaktväder och förhoppningsvis står också alltid matskålen framme då det är mattid.
♥ Vila i frid ♥
Jag vet hur hemskt det är att förlora ett kärt husdjur. Som inte bara var ett husdjur, utan också en familjemedlem. Min syster skaffade en hundvalp nu i somras, men det visade sig att den var sjuk och hann bara leva fram till sin 1 årsdag. Vi alla i familjen sörjer fortfarande, och detta hände för 13 veckor sedan. Skulle vilja ge dig ett par tröstande ord, som "det blir bättre med tiden". Men samtidigt vill jag inte ljuga. För min del har det bara blivit värre. Saknaden är så stor att det gör ont. Kanske har du bättre tur? Jag beklagar sorgen i alla fall. Må Vilma vila i frid.
