bild från prisutdelningen                                                      bild från JVM tidigare i vinter

Det var för prick en vecka sedan jag lyckades åstadkomma min största merit hittills i min karriär. Det var i den Tjeckiska staden Liberec som jag slog till den 14 Februari 2011 med att vinna guld i ungdoms-OS på 7,5km klassiskt.

Åkte till Liberec med inte allt för stora förväntningar på mig själv för att sedan inte kunna bli besviken om det skulle gå dåligt, men ändå visste jag i bakhuvudet att jag hade chans på medalj om allt skulle gå enligt min plan. Planen i sig var inte alls så avancerad utan min främsta tanke var att komma i mål och ha lyckats ta ut mig till det yttersta. Och det kan jag säga att det lyckades jag med otroligt bra. Fick ligga en lång stund efter loppet i den svenska vallaboden, var helt utslagen och ingen vätska som jag drack fick stanna kvar i kroppen utan kom upp samma väg igen. Har aldrig tidigare klarat av att ta ut mig så mycket och jag lyckades ju verkligen göra det vid rätt tillfälle för det var inte helt självklart att jag skulle lyckas hålla ledningen ända in i mål.

Loppet i ord. När starten gick var det full körning på en gång. Tre varv skulle jag åka runt den tuffa klassiska banan på 2,5km. Denna bana åkte världseliten bland annat på under stora VM 2009. Loppet i sig kanske det egentligen inte finns så mycket att säga om förutom att det var en mycket utslagsgivande bana och att dom sista 500m trodde jag skulle kosta mig guldet. På sista varvet upp för den dödande uppförsbacken får jag tider som säger att jag leder med 55 sekunder före tvåan, men det var inget som var klart innan jag korsade mållinjen. Med stumma ben skulle jag även ta mig ner för denna långa backe och ner vägen var en aningen kurvigare än vägen upp. Började tidigt fladdra med ben och armar i utförslöpan, trodde där ett tag att jag ändå skulle klara av att stå på benen men just då händer det. På en tiondels sekund faller jag till marken och min första tanke var "Bara inte detta var orsaken till förlorad medalj". Jag visste ju även att jag hade knäat i uppförsbacken där jag olyckligtvis hade trappat över min egna skida. Var ända ganska snabbt upp på benen igen, men hade givetvis tappat en hel del viktiga sekunder och all min fart som jag hade med mig ner för backen. Med en helt mörbultad kropp tar jag mig ändå i mål 27,5 sekunder före tvåan och guldet var då klart!

Att senare på kvällen få ta emot guld medaljen, stå högst upp på pallen och sjunga med i den svenska nationalsången var något helt fantastiskt. Det vill jag helt klart göra fler gånger.

Mer om OS veckan kommer upp senare här på bloggen.

Foto: Gunnar Stattin    - Bild från folksam cup förra vinter på Skyttis/Örnsköldsvik

En heldag i Örnsköldsvik har det blivit idag, deltog i den nordiska juniorlandskapem även om jag inte var utagen för Sverige. Var inte det eftersom jag fått varit iväg på JVM. Måste säga att det inte ens går att jämnföra en landskamp med ett JVM, landskampen kändes som ett klubbmästerskap jämnfört mot JVM. Dock var det ju ändå bra konkurens på tävlingen idag. Men med 6sek marginal kunde jag idag ta hem segern för norskan Thea Murud.

Mitt lopp i ord. Att dagens lopp gick bra det är ganska självklart eftersom att jag är skriven högst upp på resultatlistan, men jag kan ju säga några ord om loppet i sig. Ut från start tyckte jag att det gick en aning tungt, men efter ca 1km kom jag igång på allvar och även banan började då bli tuffare . Kände att jag kunde jobba hela varvet runt på 5km banan, hade bra tryck i backarna och lyckades även jobba riktigt bra utför. Kände mig inte så trött som jag brukar bli, visst kändes det i musklerna, men jag kunde fortfarande ligga på och åka ända in över mållinjen.

Det var ett bra formbesked inför ungdoms-OS som går nästa vecka i Tjeckien.  Nu är det bara att försöka behålla den känsla jag hade idag och köra järnet nere i Tjeckien, sedan får men hoppas på det bästa.

Under gårdagen körde vi stafetter som fick avsluta en rolig och lärorik vecka i Estländska Otepää. Lag uppställningen inför gårdagens stafett såg ur så här: Första sträckan i klassisk stil åkte Evelina Settlin, andra sträckan i klassisk stil åkte jag, tredje sträckan skate åkte Madeleine Thorn och sista sträckan skate stod Johanna Meyer för.

När Evelina hade gjort en fantastisk bra startsträcka växlade hon till mig som trea endast 14 sekunder upp till ledning som hölls av Tyskland, på andra plats hade Norge växlat 9 sekunder före Sverige. Jag fick ett ypperligt läge till att jaga, startade även ganska precis samtidigt som Finland och Slovenien. Kände redan från start att jag var ganska mycket starkare än både finskan och slovenskan och la då in siktet på norskan som jag så ett par hundra meter framför mig. Att jag började plocka in en hel del sekunder la jag märkte till ganska tidigt i loppet som endast var 3,3km på varje sträcka. Efter cirka 1,5km var jag ikapp först tyskan sedan kom jag även upp i rygg på norskan. Måste berömma mina vallare som hade gjort ett kanon jobb denna dag, för mina skidor gjorde att jag även kunde plocka en del utför på norskan som låg framför mig i spåret. Kunde hålla norskans rygg ett tag, men in mot växling fick jag släppa ett par meter, men kunde ändå glädja mig åt att jag hade andra bästa sträck tid endast 3 sekunder efter den tre år äldre ryskan som nästan var ikapp vid växling. Var hela 7 sekunder för norskan som tog silver på söndagens dubbeljakt.

Både Madde och Johanna gjorde sitt bästa under dom två avslutande sträckorna och vi var med och slogs om bronsmedaljen nästan ända in i det sista. Det stod mellan Sverige och Tyskan, Johanna och sprint stjärnan Hanna Kolb. Johanna gjorde verkligen sitt yttersta men fick tyvärr släppa tyskans rygg cirka 1km från mål. I slutändan var vi bara 22 sekunder från att ta medalj på JVM. Jag är jätte nöjd med allas insatser och med tanke på att vi är ett så ungt lag så är jag nästan helt säker på att vi kommer att vara med och slåss där uppe fler gånger framöver.